Vurpa, prank call och dött civilkurage
Läsare och läsarinnor, allt väl? Grymt.
Påväg ut från matten ser jag att några lallare har stället en hel bänkrad framför dörren, så jag bestämmer mig för att kajsa bergqvista mig över den. Det gick åt helvete, landade pladask och sabbade ett knä och en armbåge. Jag får fram ett "Det är lugnt" men det hörs inte över alla hånskratt bakom mig. Äsch man måste misslyckas ibland som en vis man en gång sade. Jump fail.
Fler misslyckanden skulle komma den dagen, nu i form av ett prank call. Under den senaste månaden har jag gått på intervjuer hos bl.a Gröna Lund och de har alltid varit mycket mystiska och ringt upp med dolt nr. Det har säkert sina orsaker, men nu hände det under teater i plugget. "Dolt nr... Gröna Lund!!! Shit jag måste ta det här!" säger jag till läraren och springer ut. Sansad som aldrig förr, hoppandes på ett "Grattis du har fått jobbet!" säger jag
- Aaa de e Vincent.
- Gaaauughheheavpaiovbollevur?
- Eeeh aa. Vänta, va?
- Hej haru kvar av spelen du har lagt ut på Blocket?
- Har kvar några, men du kan jag ringa om en halvtimme?
- Vadå sitteru å runkar? *KLICK*
Det var inte Gröna Lund. Job-fail.
Några timmar senare på den alltid lika oförutsägbara 62an händer något som jag inte kan släppa. En man runt 70 bast har precis satt sig till rätta när busschaffisen, en uttryckslös kille i 30årsåldern, börjar gapa att "Du måste ha giltigt kort för att åka med min buss!". "Det har jag, det fungerade på vägen hit." "Näe näe näe, det är ogiltigt." säger han och stänger av motorn. Det blir tystare än vanligt på 62an. Mannen går ärligt fram och registrerar sitt kort igen. Rött. Gubben går tillbaka och hämtar sina saker och innan han förudmjukad går av säger han "Jag beklagar det här.". Hela tiden vill jag gå fram till chaffisen och nita honom i ansiktet, skrika och demonstrera mot orättvisa genom att gå av själv då hans buss är en hemsk plats att vara på. Men jag sitter precis som alla andra kvar och håller käft och tycker det är jobbigt att man inte vågar säga nåt.
Alla har civilkurage i huvudet men att få allmänhetens ögon på sig klara man inte, även när det gäller en modig handling som att sätta en stor idiot på plats. Justice-fail.
Påväg ut från matten ser jag att några lallare har stället en hel bänkrad framför dörren, så jag bestämmer mig för att kajsa bergqvista mig över den. Det gick åt helvete, landade pladask och sabbade ett knä och en armbåge. Jag får fram ett "Det är lugnt" men det hörs inte över alla hånskratt bakom mig. Äsch man måste misslyckas ibland som en vis man en gång sade. Jump fail.
Fler misslyckanden skulle komma den dagen, nu i form av ett prank call. Under den senaste månaden har jag gått på intervjuer hos bl.a Gröna Lund och de har alltid varit mycket mystiska och ringt upp med dolt nr. Det har säkert sina orsaker, men nu hände det under teater i plugget. "Dolt nr... Gröna Lund!!! Shit jag måste ta det här!" säger jag till läraren och springer ut. Sansad som aldrig förr, hoppandes på ett "Grattis du har fått jobbet!" säger jag
- Aaa de e Vincent.
- Gaaauughheheavpaiovbollevur?
- Eeeh aa. Vänta, va?
- Hej haru kvar av spelen du har lagt ut på Blocket?
- Har kvar några, men du kan jag ringa om en halvtimme?
- Vadå sitteru å runkar? *KLICK*
Det var inte Gröna Lund. Job-fail.
Några timmar senare på den alltid lika oförutsägbara 62an händer något som jag inte kan släppa. En man runt 70 bast har precis satt sig till rätta när busschaffisen, en uttryckslös kille i 30årsåldern, börjar gapa att "Du måste ha giltigt kort för att åka med min buss!". "Det har jag, det fungerade på vägen hit." "Näe näe näe, det är ogiltigt." säger han och stänger av motorn. Det blir tystare än vanligt på 62an. Mannen går ärligt fram och registrerar sitt kort igen. Rött. Gubben går tillbaka och hämtar sina saker och innan han förudmjukad går av säger han "Jag beklagar det här.". Hela tiden vill jag gå fram till chaffisen och nita honom i ansiktet, skrika och demonstrera mot orättvisa genom att gå av själv då hans buss är en hemsk plats att vara på. Men jag sitter precis som alla andra kvar och håller käft och tycker det är jobbigt att man inte vågar säga nåt.
Alla har civilkurage i huvudet men att få allmänhetens ögon på sig klara man inte, även när det gäller en modig handling som att sätta en stor idiot på plats. Justice-fail.
Kommentarer
Postat av: emma
HAha, åhhh hahah.
Trackback
